Det har varit en bergochdalbana sedan i torsdags. Ner i botten. Sedan hopp. För att mattan sedan ska ryckas bort under fötterna på mig. ett steg fram. Tre steg bak.
Jag kan inte vakna. Jag kan inte tänka. Jag går i cirklar. Tankarna studsar mellan tomma väggar. Eko. Jag fick ännu en gång bryta mitt löfte till C. Jag törs aldrig någonsin lova något. Jag kan aldrig någonsin planera något.
Symaskinerna dundrar. Vrålar åt mig. Vädret matchar sinnet.
Livet blir sällan som man hade tänkt sig. Jag hittade drömmannen, vi fick tre fantastiska barn inom loppet av 15 månader och köpte hus. Livet var på topp, det är det på sätt och vis fortfarande men i en parallell värld. Vår äldsta dotter som fyllde två år i april 2014 fick i juni samma år diagnosen leukemi. Mycket kommer att handla om vår kamp med henne mot hennes sjukdom. Men även om hur det är att ha tvillingar på ett år och mitt i allt detta försöka bygga drömhuset. Jag är känslomänniska.
onsdag 6 april 2016
En helt vanlig jävla dag
Etiketter:
#fuckcancer,
#sömnbrist,
att orka,
att våga,
barncancer,
cancerdiagnos,
cytostatika,
fuckcancer,
hopp och förtvivlan,
leukemi,
nedstämd,
otillräcklig,
reflektera,
sova,
stress,
sätta nålen,
trasig,
ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar