torsdag 30 augusti 2012

Kärlek i en liten flaska

Livet är bra. Allt som oftast mycket bättre än bra faktiskt. Och på sistone har det varit helt fucking fantastiskt! Jag har världens finaste sambo. Vi har världens finaste dotter. Och nu har vi köpt en hus som vi målar, slipar, spacklar och gör till vårt hem. Vårt fina fina hem.

Men när veckan varit fylld med långa dagar, sena kvällar och sömnlösa nätter så orkar jag inte mer. Förkylningen däckade mig en dag men nu är jag bara så trött. Idag hade jag nästan räknat med att lilla C skulle sova mer än vanligt (för att hon gjorde det sist) efter vi varit på babysim. Men hon var istället vaken, blev övertrött och gnällig samt hade svårt att somna på kvällen. Jag blev helt slut och har spenderat hela kvällen i soffan. Jag började nästan gråta när saften var slut. Så trött är jag.

Så Finaste reste på sig och gick ner till affären för att handla saft till mig. Och kom precis tillbaka med saft, godis och trisslott (jag älskar trisslotter). Ibland är det inte så mycket mer än det som krävs för att jag istället ska gråta lite av lycka. För att allt bara är så jävla fint. Livet. Och kärleken.

lördag 11 augusti 2012

Nyklippt gräs = lycka

Lycka är att få klippa gräset på vår tomt. I alla fall första gången som det var idag.

fredag 10 augusti 2012

Alternativt förslag

Jag blir verkligen upprörd av folk som inte kan ge besked för att de liksom väntar på om det ska dyka upp något bättre. Någon intressantare eller något roligare. För en vecka sedan så var jag på fest och i sista stund avböjer 3-4 stycken. När det är en vän som ordnat med catering, hyrt lokal och en massa annat. Och bjudit in DIG till festen. Okej, om du blir sjuk eller om dina barn får magsjuka eller liknande. Men utan en riktigt bra anledning så tycker jag inte att det är okej. Jag blir faktiskt lite förbannad.

Och bättre blir det förstås inte när det händer mig. När jag bjuder in till häng eller bestämmer med en vän att vi ska ses. Och så bokas det av i sista stund.

Det som kanske irriterar mig mest är när man frågar/föreslår att hitta på något och personen i fråga inte orkar men dagen efter berättar samma person att han/hon hittat på något med någon annan.

Så. Då har jag det sagt. Jag uppskattar inte, nej vänta, jag blir förbannad av folk som alltid vill ha en reservplan.

måndag 6 augusti 2012

2-0

Barnvakten farbror Jonas - Cornelia, 2-0. Resultat: ont i fötterna av allt dansande, lyckorus och en massa kärlek. Fantastiska kväll. Fantastiska man. Fantastiska onge som somnade om i farbror Jonas vaggande famn.

Nu ligger vår lägenhet ute till försäljning och det blir en förhandsvisning i veckan. Sjukt nervös inför försäljningen. Och pepp på att flytta till huset. Det närmar sig, om mindre än en månad får vi tillträde till huset med de fantastiska rosorna i trädgården. Galet.

onsdag 1 augusti 2012

Att hålla för öronen

Jag är rädd för att bli en hökmamma. En som aldrig låter Cs pappa trösta och vara tryggheten. En som tar upp henne så snart hon piper till och en sån där som alltid vyssjar henne till sömns.

Så ikväll när Finaste skulle få henne att somna om fick jag stålsätta mig. För att jag VET att han KAN. Det spänner i brösten när hon skriker. Det visste inte jag innan jag fick barn men det gör faktiskt fysiskt ont. Jag kollar in tiden mest för att inte rusa in och ta över efter två minuter (jo, det har hänt). Jag försöker fokusera mig på att komma på ett grymt bra ord på Wordfeud (fungerar inte alls). Och till slut går jag in på toaletten och sätter händerna för öronen (i kanske trettio sekunder). Jag undrar om det är såhär det ska vara och bestämmer mig för 'Nej, det här håller inte. Jag går åt. Jag måste få hålla och vagga mitt barn. Hon ska inte behöva gråta sig till sömns'. Och när jag tar bort händerna från öronen så är det knäppt tyst. Jag kastar mig (tyst) ut från toaletten och ser hur Finaste fortfarande går vaggar henne och sjunger stillsamt. Och hon håller på att somna.

Men vi är båda överens om att Finaste får vara nykter på fredag så vi kan åka hem och sedan tillbaka igen. Det är kanske så man får göra som småbarnsförälder. Jag är beredd på det mesta. Utom att stanna hemma.