Det där om att behöva en paus

Och så sitter jag ensam hemma och kollar på dåliga sitcoms. Igen. Och är less. Jag vill inte ömka och vara negativ men jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt situationen heller. Jag vill kunna gå ut och äta en kväll, träna eller bara hänga med tjejerna. Jag älskar min dotter över allt annat och är tacksam för att jag får spendera med henne. Det är jag verkligen. Men jag önskar att hon tog flaska så att hennes pappa kunde få några kvällar på tu man hand med henne.

Jag vill få ta på mig kläder som inte är anpassade för amning. Jag vill ha snygga skor med obekvämt hög klack. Jag vill fixa håret. Dofta lite parfym och titta folk i ögonen när jag pratar med dem. Föra konversationer, hela konversationer. Längta och sakna min fantastiska dotter under en kväll.

Men innan hon tar flaska kan jag inte riktigt ställa kravet att jag ska hitta på något utan C. Hon får istället hänga med på allt. Och ofta blir vi hemma istället. Så här sitter jag och tycker lite synd om migsjälv. Dags att baka en kladdkaka eller poppa lite popcorn tror jag.

Plastfobi och kalas

Hon vill inte. Hon totalvägrar vid varje försök. Spottar, fräser och gråtgnäller. C har aldrig tagit napp. Flaska gick första gångerna när hon var bara några veckor. Vi nöjde oss med det och en månad senare vägrade hon.

Allt som är av plast vägrar hon. Leksaker, bitring, napp och flaska. Nu har vi fått några leksaker i trä och dem suger hon gärna på. Går det att tälja en napp i trä?

Mormor hennes har antagit utmaningen och försöker få henne att ta flaskan. Enligt barnmorskan är det mor- eller farföräldrar som oftast lyckas. Finaste försöker också. Det är ju trots allt han som oftast kommer ge henne flaska.

Målet är att hon ska ta den inom två veckor då Finaste och jag ska på 40-årskalas. Farbror ska sitta barnvakt och förhoppningsvis ska vi få skaka de lurviga halva natten. Eller hela.

Plötsligt händer det

Vi har köpt hus. Villadrömmen ska bli verklighet. Lilla C ska få växa upp med trädgård, och vilken trädgård sedan. Körsbärsträd, röda Ingrid Bergman-rosor, vita klängrosor, magnolia, äppelträd och mycket mycket mer.

Varje sekund sedan husköpet pratar vi planlösning, renovering, sanering och inredning. Galet. Vackert. Och helt jävla underbart.

Hej Svenssonliv - här kommer jag!

Att leda en budgivning

Spänningen. Känsla av lyckorus som byts i skräckblandad förtjusning till ren skräck. Kan vi göra det här? Har vi råd? Vill vi bo där? Kan vi ta oss an det här projektet? Är det rätt? Ja, ja, ja, ja och JA!

Vi ritar kök, diskuterar gräsklippare och plantor, pratar grill och drömmer om utbyggnad. Familjelivet, allt det där som vi vill ha.

Smokin' hell

Fyyyyy fan vad inrökt huset var. Kunde knappt gå runt ordentligt under visningen. Jag fick Skallebang och kände mig alldeles spyfärdig. Kändes som om jag hade en luden tunga efter jag hällt i mig ett askfat. Ja, du fattar.

Vi åkte på middag hos bekanta efteråt och Finaste fortsatte att planera vårt framtida boende medan jag mest ville spy och googlade röksanering.

Idag ska vi diskutera igenom det och komma fram till vad det är värt för oss. Vad vi ska lägga för bud. Och vad en totalrenovering skulle betyda för att få bort all lukt.

Nytt kapitel

Nu har jag lämnat det sista i mitt gamla singelliv bakom mig. Min lägenhet är såld. Jag har löst mina lån från banken och lämnat nycklar till den nya tjejen som ska bo där. Hon separerar från sitt ex och lämnar ett vi bakom sig. Jag går till vi:et, familjen och sökandet efter villadrömmen.

Imorgon ska vi gå på förhandsvisning på ett hus. Ett hus som har det vi söker men där vi kompromissar en del. Inget garage till Finaste. Lite längre bort från tunnelbana än jag vill ha. Och några andra mindre saker som kanske går att bygga om/till eller ändra som vi vill ha det.

Är det vår villadröm?