Prestation

Och så blir även detta en prestationsgrej. Där jag fick dåligt samvete för att jag inte bloggade tillräckligt ofta. Dåligt samvete för vem?

Sömnbristen tar ut sin rätt och jag prioriterar annorlunda. Sömn går före nästan allt. C går före allt. Och en blogg hamnar ganska långt ner på listan över mina prioriteringar..

Hoppas dock på att komma tillbaka snart.

VAB

Jag vabbar idag, vård av mitt sjuka barn. Men egentligen är jag bara föräldraledig så det kanske kvittar. Eller? Borde jag anmäla att lilla C ligger och är sjuk?

Hon är riktigt mysig men lite gnällig. Men mest vill hon bara kramas och mysa så är hon ganska nöjd. Ligga i mammas knä hela dagen. Och det får man om man bara är fem månader, nyvaccinerad och med en tand som håller på att spricka igenom.

Jag hade tänkt att få en massa uppackat idag i huset. Tömma flyttkartonger och skicka tillbaka dem till lägenheten med Finaste. Men vi får se hur det går. Det är C som bestämmer idag (och många andra dagar med för den delen).

Nu verkar hon dock somna så det är väl bäst att passa på.

Kärlek i en liten flaska

Livet är bra. Allt som oftast mycket bättre än bra faktiskt. Och på sistone har det varit helt fucking fantastiskt! Jag har världens finaste sambo. Vi har världens finaste dotter. Och nu har vi köpt en hus som vi målar, slipar, spacklar och gör till vårt hem. Vårt fina fina hem.

Men när veckan varit fylld med långa dagar, sena kvällar och sömnlösa nätter så orkar jag inte mer. Förkylningen däckade mig en dag men nu är jag bara så trött. Idag hade jag nästan räknat med att lilla C skulle sova mer än vanligt (för att hon gjorde det sist) efter vi varit på babysim. Men hon var istället vaken, blev övertrött och gnällig samt hade svårt att somna på kvällen. Jag blev helt slut och har spenderat hela kvällen i soffan. Jag började nästan gråta när saften var slut. Så trött är jag.

Så Finaste reste på sig och gick ner till affären för att handla saft till mig. Och kom precis tillbaka med saft, godis och trisslott (jag älskar trisslotter). Ibland är det inte så mycket mer än det som krävs för att jag istället ska gråta lite av lycka. För att allt bara är så jävla fint. Livet. Och kärleken.

Nyklippt gräs = lycka

Lycka är att få klippa gräset på vår tomt. I alla fall första gången som det var idag.

Alternativt förslag

Jag blir verkligen upprörd av folk som inte kan ge besked för att de liksom väntar på om det ska dyka upp något bättre. Någon intressantare eller något roligare. För en vecka sedan så var jag på fest och i sista stund avböjer 3-4 stycken. När det är en vän som ordnat med catering, hyrt lokal och en massa annat. Och bjudit in DIG till festen. Okej, om du blir sjuk eller om dina barn får magsjuka eller liknande. Men utan en riktigt bra anledning så tycker jag inte att det är okej. Jag blir faktiskt lite förbannad.

Och bättre blir det förstås inte när det händer mig. När jag bjuder in till häng eller bestämmer med en vän att vi ska ses. Och så bokas det av i sista stund.

Det som kanske irriterar mig mest är när man frågar/föreslår att hitta på något och personen i fråga inte orkar men dagen efter berättar samma person att han/hon hittat på något med någon annan.

Så. Då har jag det sagt. Jag uppskattar inte, nej vänta, jag blir förbannad av folk som alltid vill ha en reservplan.

2-0

Barnvakten farbror Jonas - Cornelia, 2-0. Resultat: ont i fötterna av allt dansande, lyckorus och en massa kärlek. Fantastiska kväll. Fantastiska man. Fantastiska onge som somnade om i farbror Jonas vaggande famn.

Nu ligger vår lägenhet ute till försäljning och det blir en förhandsvisning i veckan. Sjukt nervös inför försäljningen. Och pepp på att flytta till huset. Det närmar sig, om mindre än en månad får vi tillträde till huset med de fantastiska rosorna i trädgården. Galet.

Att hålla för öronen

Jag är rädd för att bli en hökmamma. En som aldrig låter Cs pappa trösta och vara tryggheten. En som tar upp henne så snart hon piper till och en sån där som alltid vyssjar henne till sömns.

Så ikväll när Finaste skulle få henne att somna om fick jag stålsätta mig. För att jag VET att han KAN. Det spänner i brösten när hon skriker. Det visste inte jag innan jag fick barn men det gör faktiskt fysiskt ont. Jag kollar in tiden mest för att inte rusa in och ta över efter två minuter (jo, det har hänt). Jag försöker fokusera mig på att komma på ett grymt bra ord på Wordfeud (fungerar inte alls). Och till slut går jag in på toaletten och sätter händerna för öronen (i kanske trettio sekunder). Jag undrar om det är såhär det ska vara och bestämmer mig för 'Nej, det här håller inte. Jag går åt. Jag måste få hålla och vagga mitt barn. Hon ska inte behöva gråta sig till sömns'. Och när jag tar bort händerna från öronen så är det knäppt tyst. Jag kastar mig (tyst) ut från toaletten och ser hur Finaste fortfarande går vaggar henne och sjunger stillsamt. Och hon håller på att somna.

Men vi är båda överens om att Finaste får vara nykter på fredag så vi kan åka hem och sedan tillbaka igen. Det är kanske så man får göra som småbarnsförälder. Jag är beredd på det mesta. Utom att stanna hemma.

Det där om att behöva en paus

Och så sitter jag ensam hemma och kollar på dåliga sitcoms. Igen. Och är less. Jag vill inte ömka och vara negativ men jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt situationen heller. Jag vill kunna gå ut och äta en kväll, träna eller bara hänga med tjejerna. Jag älskar min dotter över allt annat och är tacksam för att jag får spendera med henne. Det är jag verkligen. Men jag önskar att hon tog flaska så att hennes pappa kunde få några kvällar på tu man hand med henne.

Jag vill få ta på mig kläder som inte är anpassade för amning. Jag vill ha snygga skor med obekvämt hög klack. Jag vill fixa håret. Dofta lite parfym och titta folk i ögonen när jag pratar med dem. Föra konversationer, hela konversationer. Längta och sakna min fantastiska dotter under en kväll.

Men innan hon tar flaska kan jag inte riktigt ställa kravet att jag ska hitta på något utan C. Hon får istället hänga med på allt. Och ofta blir vi hemma istället. Så här sitter jag och tycker lite synd om migsjälv. Dags att baka en kladdkaka eller poppa lite popcorn tror jag.

Plastfobi och kalas

Hon vill inte. Hon totalvägrar vid varje försök. Spottar, fräser och gråtgnäller. C har aldrig tagit napp. Flaska gick första gångerna när hon var bara några veckor. Vi nöjde oss med det och en månad senare vägrade hon.

Allt som är av plast vägrar hon. Leksaker, bitring, napp och flaska. Nu har vi fått några leksaker i trä och dem suger hon gärna på. Går det att tälja en napp i trä?

Mormor hennes har antagit utmaningen och försöker få henne att ta flaskan. Enligt barnmorskan är det mor- eller farföräldrar som oftast lyckas. Finaste försöker också. Det är ju trots allt han som oftast kommer ge henne flaska.

Målet är att hon ska ta den inom två veckor då Finaste och jag ska på 40-årskalas. Farbror ska sitta barnvakt och förhoppningsvis ska vi få skaka de lurviga halva natten. Eller hela.

Plötsligt händer det

Vi har köpt hus. Villadrömmen ska bli verklighet. Lilla C ska få växa upp med trädgård, och vilken trädgård sedan. Körsbärsträd, röda Ingrid Bergman-rosor, vita klängrosor, magnolia, äppelträd och mycket mycket mer.

Varje sekund sedan husköpet pratar vi planlösning, renovering, sanering och inredning. Galet. Vackert. Och helt jävla underbart.

Hej Svenssonliv - här kommer jag!

Att leda en budgivning

Spänningen. Känsla av lyckorus som byts i skräckblandad förtjusning till ren skräck. Kan vi göra det här? Har vi råd? Vill vi bo där? Kan vi ta oss an det här projektet? Är det rätt? Ja, ja, ja, ja och JA!

Vi ritar kök, diskuterar gräsklippare och plantor, pratar grill och drömmer om utbyggnad. Familjelivet, allt det där som vi vill ha.

Smokin' hell

Fyyyyy fan vad inrökt huset var. Kunde knappt gå runt ordentligt under visningen. Jag fick Skallebang och kände mig alldeles spyfärdig. Kändes som om jag hade en luden tunga efter jag hällt i mig ett askfat. Ja, du fattar.

Vi åkte på middag hos bekanta efteråt och Finaste fortsatte att planera vårt framtida boende medan jag mest ville spy och googlade röksanering.

Idag ska vi diskutera igenom det och komma fram till vad det är värt för oss. Vad vi ska lägga för bud. Och vad en totalrenovering skulle betyda för att få bort all lukt.

Nytt kapitel

Nu har jag lämnat det sista i mitt gamla singelliv bakom mig. Min lägenhet är såld. Jag har löst mina lån från banken och lämnat nycklar till den nya tjejen som ska bo där. Hon separerar från sitt ex och lämnar ett vi bakom sig. Jag går till vi:et, familjen och sökandet efter villadrömmen.

Imorgon ska vi gå på förhandsvisning på ett hus. Ett hus som har det vi söker men där vi kompromissar en del. Inget garage till Finaste. Lite längre bort från tunnelbana än jag vill ha. Och några andra mindre saker som kanske går att bygga om/till eller ändra som vi vill ha det.

Är det vår villadröm?

Älskling, jag ska bara kasta mig in i duschen

Jag har alltid älskat att bada badkar. Ligga länge i lite för varmt vatten och bara njuta. Duschar är det man gör efter man har badat eller efter träning. Typ.

Under graviditeten "fick" jag inte duscha eller bada för varmt. Vi har inget badkar i vårt gemensamma boende heller så duscha blev inte alls någon riktig njutning. Jag duschade förstås ändå, det var ju inte så att jag inte tvättade mig regelbundet. MEN nu, nu när jag ska ta igen dessa månader med ljummet vatten så skållar jag mig nästan. Dessutom hinner jag sällan duscha under dagen när jag är ensam med lilla C. Så när Finaste kommer hem då lämnar jag lillan till honom och säger att jag ska hoppa in i duschen. Och sedan tar jag mig inte ut. Jag bara står där och kan inte sluta duscha. Nu är jag uppe i halvtimmar.

Och jag vet inte ens vem jag försöker lura med orden; Älskling, jag ska bara kasta mig in i duschen...

En midsommardröm

Ett falurött hus med vita knutar. En grönskande lind på gården. Stockholms skärgård. Brygga med en båt som ligger fasttöjd. Grillen är tänd och bordet dukat. Grannarna skrålar snapsvisor längre bort. Barn skrattar. Det blir nog inte mer idylliskt än såhär.

Och mitt i allt detta sitter jag och ammar. Jag är här med min familj och firar midsommar. Min familj. Min underbara karl och vår dotter. Och vår midsommardröm. I år har vi allt vi önskar. Nästa år kanske vi önskar något annat och firar därefter. Eller inte alls.

Men här och nu så är lyckan total. Livet känns komplett och jag sparar detta minne bland mina favoriter. det här är min midsommardröm.

Glad midsommar!

Villavillerkulla

Jag vill ha hus. Jag vill ha en trädgård där lilla C kan springa omkring en dag. Där jag kan ligga i rabatten och där körbärsblommorna blommar under försommaren. Där det finns rum för familjen att växa.

Vi hittade ett sådant hus idag. Ett som vi blev kära i. Ett charmigt hus med en liten trädgård. Med körsbärsträd.

Med ett livsfarligt stup i anslutning till trädgården. Med en elpanna som drar en förbaskat massa el. Och med ett sittbadkar som lillan inte kan bada i.

Så, vad ska jag fokusera på? Det som ger mig fjärilar i magen och spär på villadrömmen? Eller det andra för att inte bli besviken?

Jag kommer nog inte vilja ligga i rabatten ändå. Nej, det låter nog mysigare än vad det är. Eller?

Multitasking

C sitter i babybjörnen på min mage. Där är hon lugn en stund. Medan passar jag på att plocka ner all disk från gårdagens middagsbjudning aka fylla diskmaskinen, vattna blommor, äta frukost, sätta på nytt kaffe, klippa ner orkidéer, sortera ut gamla skor till Stadsmissionen, skura tvättstället, lägga kläder som ska handtvättas i blöt, plocka undan kläder, dricka kaffe (vid sidan av C, inte över henne) och dammsuga lite. Och blogga från mobilen. När jag är klar med detta sover C. Multitasking is da shit, nu är det undanplockat, C sover och jag får lite tid att bara ligga i soffan.

Over out.

Sömnlös i Örnsberg

Och plötsligt är det jag som ligger här vaken när familjen sover. Varm, för att inte säga svettig och med total insomnia. Har kollat Facebook. Twitter. Instagram. Lagt på Wordfeud. Till. Och. Med. Hemnetat. Och ammat förstås, det är ju hela anledningen till att jag ligger här och känner mig galet uppkopplad men samtidigt så frånkopplad. Lyssnar till lillfisens grymtningar. Livet är ändå bra fint.